Så kan Småleende användas i en mening
- Då glider ett småleende fram kring den tomma munnen, där de tusen rynkorna korsas.
- Men alla har inte hennes säkra, klara ögon, alla har inte hennes lugna, trofasta småleende - inte alla, inte många.
- Tiggaren satt lugn, nästan småleende, medan hon dundrade fram sina vreda ord.
- Arvid försökte ett småleende :
- Då hade Agda småleende behållit sin upptäckt för sig själv.
- - Det där med att jag är gift är ju sant, sade hon småleende, fast med modifikation.
- Nu tänkte hon småleende att de där strecken gott kunde förtälja om hennes korta skoltid på två år.
- Men där satt han lugn och småleende och bara väntade.
- Vattnet, han log ett nästan överjordiskt småleende, verkar det visserligen icke, men det hör ju till i alla fall...
- De grovkornigaste tvetydigheterna framlockade alltid hans stela småleende.
- Han märkte, att hon stod med ett småleende på läpparna.
- Plötsligt sa hon småleende och lite grand förläget :
- Inte ens Rissen kunde undertrycka ett småleende.
- Petra betraktade honom småleende och belåten med att få parken städad.
- utropade han, å, kvinnor kunna martera en till döds och bara stå och se på en med ett vänligt småleende, som hade de intet ont gjort.
- Herr von Hancken vände sig småleende mot mig.
- ( Hon drager henne med dig öfver scenen, öpnar dörren till höger och ser på henne med ett småleende ).
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
