Så kan Sorgset användas i en mening
- Det var inte första gången, Tomas hörde dem ; det var bara första gången, han förstod, varför de spelade så sorgset och vackert.
- Den lilla vita hunden kom tassande, men då Johan icke som eljes gav den en klapp, satte den sig en bit if rån honom och gläfste sorgset.
- Den grå dagern silar in genom fönstren och kastar ett sorgset skimmer över de ouppbäddade sängarna och den ynkliga tvättinställningen.
- Håret är verkligen rött och även näsan, och ögonen ha ett så förläget och sorgset uttryck.
- När han sorgset ser på mig under sin stripiga tofs till pannlugg liknar han åsnan Ior i Nalle Puh.
- ( snabbt och sorgset ).
- Den svarthåriga kvinnan ser sorgset på mig.
- Betty log sorgset.
- Hon tänkte sorgset att så där var det alltid.
- - Så nu ser jag ett magert, likblekt, rödskäggigt, sorgset ansikte resa sig över samhället i stället för elden.
- tänkte Angela sorgset.
- Jag är väl ingen riktig kvinna, tänkte hon då ödmjukt och sorgset.
- Staffan ler, ett oändligt sorgset leende.
- Men Petra log sorgset åt att den lille elegante Tage Ehrencreutz med sina fina flickhänder trodde
- Det lilla huvudet med den stora nähben och de slocknande ögonen lutade sorgset på den långa, magra halsen, som stack upp ur en yvig pälskrage.
- Johan böjde sig ned över Lövgrens Kyrkohistoria, i det han sorgset och saktmodigt yttrade :
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
