Så kan Stenig användas i en mening
- Den var stenig och backig, men väl farbar för enspännare.
- Nästa förmiddag drog snoken bort till Kryle, huggormen, som bodde i en stenig och höglänt trakt av Fridskogen.
- Till sist blev grunden så stenig, att han måste nöja sig med att bara rispa opp den en smula med plogbillen.
- Den var stenig och backig, men väl farbar för enspännare.
- En ensam stenig stig ledde dit, med ruttna kavelbroar i kärren och hala, slippriga stänger över dysvarta, ormande bäckar.
- De gick vid sidan av kärran för att hindra den från att välta, för vägen, som de följde, var bara en smal, stenig skogsstig.
- På andra sidan sjön växer meterhöga ruggar med vass, men här finns en stenig strand.
- Den var smal och sned, backig och krokig, stenig och gropig och sönderskuren av bäckar på flera ställen.
- Den blev mest lik en stenig och barrströdd stig, och varken bro eller spång hjälpte de resande över åar och bäckar.
- De åkte nu in i de ödsliga, folkfattiga trakterna norr om Munkeby på en backig och stenig väg.
- Han själv är spannmålsbonde och även på hans fält märks torkan, särskilt där landskapet höjer sig och jorden är mer stenig.
- Det var risig och stenig mark, och pojken kom inte synnerligen raskt undan, utan hade ormen tätt i hälarna.
- Så snart vägen är stenig och färden bekymmersam, veta de ingen annan råd än att välta lasset och fara åstad i galenskap.
- Det enda ställe på heden, där inte ljungen är allrådande, är en låg, stenig ås, som stryker fram mittöver den.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
