Så kan Stirra på användas i en mening
- Så underligt- han kunde stå där, Johan Adolf, leende och stirra mot granskogen bakom fägatan, där trastarna spelade.
- Han liknar nu en antik skulptur, stympad, kall som marmorn, och med ögon som stirra blinda ut i världen.
- Hennes långa ljusa hår var uppsatt i en hästsvans och de blå ögonen tycktes stirra rakt på honom.
- Det var så skönt att stirra.
- Dessutom gjorde hon honom förvirrad genom att oavbrutet stirra på hans mun.
- Danne kan gärna fortsätta att stirra på Filippa om han vill.
- Där plägade hon sitta hopkrupen med armbågen mot knäet och hakan i händerna och stirra framför sig utan att se något.
- När vi kommit ut på verandan, stödde han sig mot verandaräcket och fortsatte, mumlande och modstulet, att stirra in i salen genom fönstret.
- Vi äro som två träd i skogen, som vuxit i kapp för att kväva varann och som stumma stå och stirra på varann över de döda grenarna.
- ( vänder sig om : Han och Läkaren stirra på hvarandra ett ögonblick utan att säga något ).
- Det kan också vara fråga om sådant som att vissla, stirra eller göra kränkande gester.
- Han satte sig att stirra ned i dess botten, och såg något vitt röra sig djupt ner.
- Stiger hon upp om natten, går hon ut på bryggan och ställer sig att stirra ned i vattnet ?
- Medan presidentens taktik har varit att stirra tills den andra sidan blinkar, säger Aslı Aydıntaşbaş i SVT:s
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
