Så kan Svära på användas i en mening
- – Man får inte svära, men så skitskönt är det !
- Så illa att nödgas svära sådant !
- Att höra honom med upphetsad kraftig stämma domdera om länsman och häkte var ungefär lika obehagligt som att höra ett barn svära.
- Ja, inte kan jag svära på ’ et, men nog brukar han slänga ihop yga vä ’ dän hänne tiden.
- Jag har, nu höll jag på att svära igen, haft så mycket ont av råttor, att ska dessa kräk finnas där också, då får jag ingen ro.
- – En av de fem kunde svära och då skrattade de andra.
- Inte visste hon vad som kunde räknas som en god predikan, men - det kunde hon svära på - något så ljuvligt hade hon aldrig hört.
- Det är Martin, han som aldrig brukar svära.
- Jag tyckte inte om att svära.
- När han i sin tid tolkade ordet var det som om den gode Guden börjat svära.
- Inte svära i damsällskap.
- Och det dröjer ej heller länge, förrän en ung man, som hela tiden stått och skrattat för sig själv, plötsligt börjar svära och skrika.
- Jag vill kunna stå ren och svära på att jag är oskyldig !
- - Du ska svära, säger hon, att aldrig komma tillbaka till Ekeby.
- Det kan även uppstå en maktkamp där både vårdgivaren och patienten försöker svära sig fria från ansvaret.
- Jag skall svära vid Gud
- Hon frågade dem nu om de ville lova och svära att inte begagna skatten, förrän nöden ibland dem var så stor, att den inte kunde bli större.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
