Så kan Syndernas förlåtelse användas i en mening
- Det är ju jag som ber dig om förlåtelse !
- Han hade icke ordet ur munnen förrän han ångrade sig, kysste Marianne på hand och under skratt bad henne om förlåtelse.
- – Jag ber om förlåtelse och jag erkänner mitt ansvar för det som hände, sade han.
- Hon hade tagit miste i detta, att överstinnan låg och väntade på att få be honom om förlåtelse.
- - Jag ville väl be dig om förlåtelse.
- Jag vred mig hit och dit, men slutligen vankade jag bort till Hedda och bad henne om förlåtelse.
- Om solen vore uppe skulle jag be den om förlåtelse med.
- Ibland bäfvar jag och ber Gud om förlåtelse för den afgudadyrkan jag egnar dig.
- Han var ångerfull och bad om förlåtelse.
- Nu vet jag inte hvem jag skall be om förlåtelse... om det är mamma... eller hela verlden... eller bara mig själf...
- Etikkonsulten är frälsaren och prästen som ger oss syndernas förlåtelse om vi köper hans dyra råd.
- En herre i två pälsar behöver varken förlåtelse eller skjortor och strumpor, skor och avlagda kläder.
- Nej, men att jag ber dig om förlåtelse för att jag förolämpat dig.
- Men, jag lyckliga, jag har ju fått min systers förlåtelse !
- – Det blev ett långt, djupt och fint samtal där vi landade i ett samförstånd med förlåtelse åt båda håll.
- Men ändå ber jag dig om förlåtelse för att jag har gjort dig ont.
- Han bad mig inte om någonting, muttrade farmor, han bad mig inte ens om förlåtelse.
- Han var ångerfull och bad om förlåtelse.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
