Så kan Undra användas i en mening
- Ingen, som ser unga grevinnan, kan låta bli att undra över varför hon har gift sig med den dumme greve Henrik.
- Som Malmquist påpekar är det inte att undra på att » gengastidens akuta kolmonoxidförgiftningar skapade skräck för giftgas « [ 1 ].
- Han kunde inte låta bli att undra om moderns förstånd hade blivit försvagat genom sjukdomen.
- De hade börjat undra vem som tränade alla Sundsvallstalanger, de kunde ju inte bara ta med idoldeltagare därifrån.
- Inte undra på att hon blev kvar till sist när hästarna skulle säljas.
- Jag tänkte du skulle undra över varför Hellgum var så eftergiven mot Gertrud.
- Man kan därför undra över myndigheters strategi.
- Man kan därför undra över myndigheters strategi.
- Man kan naturligtvis undra om denna utökade livslängd är av ondo eller av godo.
- De undra för vems skull han är ute denna natten.
- Väl kunde hon undra - onkel Jonathan, clownen, skulle själv komma att undra och grubbla mer oroad, otålig, pinad än hon.
- Undra på att jag blev vresig.
- Kan någon undra på att hon blev rädd ?
- Ingen hade undrat över att de hade kommit dit, och ingen tycktes undra på att far så där drog ut i vildmarken ibland.
- Men vi få inte undra så mycket på den här lilla flickan, ty jag vet knappt om det finnes något barn i skolan, som har en så god fader som hon.
- Hon började undra varför Kristus hade sänt henne till detta land.
- Brita blev otålig, hon sade för sig själv : " Jag kan undra vad du tänker det hjälper, att du sitter och vaktar mig.
- Inte undra på att Staffan reagerade som han gjorde när Jonathan sa sitt namn.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
