Så kan Undrande användas i en mening
- Sergeanten såg undrande på flickan, och teg.
- Erland tyckte sig igenkänna dem och utbrast undrande :
- Nu blev han visst för djärv i leken, hon såg hastigt upp, undrande, och drog sig skyggt tillbaka, men bara litet tillbaka.
- Men när Gabriel fortfor att se undrande ut, sökte Betsy förmå Gertrud att förklara vad hon menade.
- sade hon undrande och sårad.
- Och hon fick smal hals och långa armar, hon fick en mun, som fällde tänder, hon fick ett par frågande, undrande ögon.
- Sen ser hon undrande på mig.
- Hon såg undrande på honom och teg.
- Undrande böjde de sig ännu djupare för att betrakta hennes ansikte.
- Och vi unga sutto undrande, tysta, hemska till mods och dock lycksaliga.
- ( undrande ).
- - Jag kände inte igen dig i den där utstyrseln, sade hon släpigt och undrande-kanske chockerad, tänkte Agda blixtsnabbt.
- Han yttrade lugnt men undrande : Säg mig en sak, Benjamin-här står överlämnas efter min död.
- Undrande läkare hörde av sig till Skatteverket.
- Jag ser undrande på henne.
- Anette Olsson deltog och ställde sig undrande till hur det nu skulle bli för unga och studenter.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
