Så kan Uppjagad iver användas i en mening
- Det oaktat ville han ej vara ohövlig emot sin släkting, utan upptog hans med sådan iver framspunna politiska samtalstråd.
- Och han framhärdade med sådan iver i prygelsystemet, att ynglingen tjutande utbrast :
- Hon drog, hon slätade på kappans tyg med ondskefull iver.
- I och med detta har jag mistat herraväldet ( iver mig själv.
- Han var så uppjagad att han knappt kunde prata.
- - Det gör det visst, det, svarade jungfru Stina med en röst som skälvde av rörelse och iver.
- Han drack öl med en iver som om han velat dricka ur allt ensam, och hans kinder färgades feberröda.
- Solkanten visade sig, och i brådhast stod hela den bländande skivan över synranden för att med saktad iver lyfta sig högre.
- Han ämnade bryta upp lacket, men Victorine slog pappersrullen behändigt åt sidan, likasom för att ännu mer sporra hans iver.
- - Du går för långt i din iver, Hallsten, och gör allt till en äresak.
- Han var så uppjagad.
- Han drack fortfarande sitt öl med samma iver.
- Han hoppade jämfota på golvet av iver och otålighet.
- Tristramy, som av baronens tystnad drog den slutsats, att ännu något fattades i hans anbragta skäl, fortsatte med stor iver :
- Själv satte hon glatt flaskan till munnen och skulle druckit ur den, om inte Rosita ryckt flaskan ifrån henne och med girig iver svalt resten.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
