Så kan Vandra långsamt användas i en mening
- Han hade gått långsamt och tvekande och hållit ögonlocken sänkta, såsom han brukade.
- Hans nåd satte sig långsamt upp i sängen.
- Ute över Mälaren seglade långsamt ett rödviolett moln för sig själv, lösryckt från de andra.
- Hon reste sig sakta och gick långsamt bort emot brunnen.
- Först skrindan, som körde rätt långsamt.
- Och eftersom vi tala förtroligt, vad tänker du om den där Svante, som slagit sig på att vandra kring bygderna i Västergötland och här ?
- utviskade hon långsamt, släpande, dröjande på varje stavelse, för att till fullo njuta vällusten av tanken i vartenda ord.
- Alldeles för långsamt enligt Johan Peterson Aldergren, ordförande i ideella organisationen Safesport Sweden.
- Är det mycket träd så går det för långsamt, det gäller att hitta rätt ytor.
- ( långsamt, vägande hvart ord ).
- Kvinnan gick långsamt mot dörren.
- Arbetet för att stoppa ändringarna i klimatet går för långsamt.
- Äntligen sågo de honom långsamt och med mycken ansträngning simma mot stranden.
- Kuttern rörde sig framåt så långsamt, att de inte kunde undkomma de döda.
- Dess släta ytor vidder som man skulle bli trött om man försökte vandra över.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
