Så kan Viskning användas i en mening
- Det gick en viskning genom polishuset.
- Och till Arvid sade han med en viskning :
- Men inom hopen, som nyfikenheten lockat att följa, spred sig som en viskning ordet pesten, och åskådarne skingrades som agnar för vinden.
- In i det tysta rummet tycktes aldrig en viskning na om Gustens skandaler.
- Allt detta sades i viskningar : biskopen märkte ingenting, men gubben Rygelius vaknade, ty som bekant väcker en viskning snarare än tal.
- Hon tyckte inte om herr Markurells viskning, som glödde av en
- " Är du säker på det ", svarade hon i samma viskning " Har jag icke förstått att komma till dig nu ? "
- Då är det som om en viskning gick mellan dem, fastän endast ögonen talar, stora, oroliga, irrande eller stela av undran.
- Rösten hade sjunkit till en nästan ohörbar viskning, så rädd var hon att uttala dessa ord.
- Han gick några varv, kom uppåt bekvämligheten i det mörkaste hörnet, då lät en försiktig viskning :
- frågade hon i en viskning.
- sade Margit med en hes viskning.
- Och under det han sänkte rösten till en viskning fortfor han :
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.