Så kan Vädjande användas i en mening
- I sin hjälplöshet utsträckte han armarna mot mig, vädjande till min vänskap, men jag såg åt ett annat håll.
- Han såg vädjande på Allan som valde att inte svara.
- - Här finns fullt upp av torrt hö, sade han och såg vädjande på Agda.
- Johan sade, icke utan en viss vädjande vekhet i rösten :
- Men han var litet rädd f ör sin hustru och såg vädjande på Betty.
- Han vände sig vädjande till de andrå :
- Han ställde ifrån sig butelj och glas på bordskanten, lade handen milt vädjande på jättens arm och började med lågmäld, len röst :
- Börje vek undan för detta direkta vädjande.
- FN:s generalsekreterare António Guterres och USA:s utrikesminister Antony Blinken var några som vädjande.
- Vädjande höjde han ett ögonblick denna smala hand, och så föll den slappt utmed sidan.
- sade jag vädjande, då jag tyckte det var onödigt att han talade om våra familjeförhållanden inför en främmande.
- Per Larsson kastade en vädjande blick bort mot dörren.
- Man kastade vädjande blickar på Marianne.
- Han strök i förbifarten vädjande över sin dotters aYlar, som hade han velat be om ett mer än vanligt ömt " God natt, sov gott ! "
- undrar jag och ser vädjande på Staffan.
- Ett vädjande till hennes erkänsla gjordes aldrig förgäves.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
